Förord till förordet daterat 05-12-10.

På uppmaning har vi återigen lagt ut resedagboken över vår "Ghost Town Hunting Travel". Eftersom det är nu 6 år sedan resan, så vi hade nog föreställt oss att resedagboken vid det här laget skulle vara något inaktuell. Tydligen tycker inte alla så. Har nu även lagt lite möda på att förbättra redigeringen.

Innan vi reste hade vi som vanligt via Internet beställt DeLorme Atlas & Gazetteer. Denna gång exemplaret som täcker Nevada. DeLorme gör ganska stora och faktiskt riktigt bra kartböcker. Bra kartor finns förvisso att köpa på plats, men erfarenheten har visat att de inte är särskilt lätt att hitta utefter resrutterna.

Det kostar en del slantar att göra resor som denna. Detta trots att mat, husrum, bilhyra och bensin är mycket billigare i USA än här hemma. Med en klok och noggrann planering går det dock att minska kostnaderna rejält.

År 1999 var fortfarande mobiltelefoner, fyrhjulsdrivna suvar och husbilar så skitdyra att hyra. Sådana "exklusiviteter" rymdes inte i vår budget. Det är möjligt att prisbilderna på sådant har ändrats, Hur det är med den saken har jag inga färska uppgifter på. Vet inte heller om det i dag blivit möjligt att använda våra svenska mobiltelefoner där.

Hur som helst vågar jag en slant på att en riktigt prisvärd budget resa fortfarande ser ut enligt följande:

Res vid lågsäsong. Det blir alltid mycket billigare. Kan ibland vara svårt att pussla ihop en lågsäsong som samtidigt spänner över såväl flyg som husrum och bilhyra. Vissa orter har väldigt speciella tidpunkter för låg och högsäsong, beroende på deras egna speciella turistutbud.

Köp inte paketresor. De är visserligen bekväma. Man slipper att själv planera resan. Allt serveras färdigtuggat och klart. Men det finns två rejäla hakar. Den ena är kostnaden. Sådana resor är dyra och man får enl. min mening väldigt lite för pengarna. Den andra haken är den obefintliga flexibiliteten.

För oss har det varit självklart att flygbiljetten bara ska omfatta en flygstol. Då är man fri att välja både resrutt och en flygbiljett till bästa möjliga pris. För inrikesflyg i USA har det brukat vara förmånligt att köpa "flygkuponger" redan här i Sverige. På samma sätt har det även varit förmånligt att köpa voucher på bil redan i Sverige. Men det gäller att kolla runt på priserna hos de svenska resebyråerna. I dag är det nog än viktigare än tidigare att lägga tid på att kolla USA sajterna på Internet. Missar man det så löper man risken att gå mist om något bra erbjudande.

Vanliga tvåhjulsdrivna bilar är billiga att hyra. En för oss vinnande strategi har varit att ställa den voucher vi köpt i Sverige på en rätt liten bil. Amerikanarna vill själva inte hyra sådana bilar. Därför har biluthyningsföretagen knappt några sådana alls. De sätter det låga priset för den lilla bilen med tanken att kunden ska gå att "tala tillrätta" när han hämtar bilen. Mot tillägg erbjuds kunden få uppgradera till en "riktig" bil, som de brukar uttrycka det. När vi stått på oss och vidhållit att vi velat ha den bil som är angiven på vouchern har vi fått uppgraderingen utan extra kostnad. Köper man bilhyran direkt från företaget via Internet är det dock inte säkert att denna strategi funkar.

Boka om möjligt inte rum på hotell. Sikta istället på motell. De är vanligtvis mycket billigare men håller oftast bra kvalitet. För oss har det inte varit aktuellt att boka mer än första övernattningen i förväg eftersom vi eftersträvat flexibilitet. En god regel är dock att ha bokat nästa rum innan man lämnar det föregående. Den regeln har vi dock rätt ofta syndat emot. Men man bör sätta en limit för tiden. Man bör inte vänta längre än till strax efter lunch innan man ringer och bokar rum för kvällen. Skulle det tillfälligt ha blivit ont om rum där man tänkt övernatta, har man ju några timmar på sig för att ringa runt och ragga efter alternativ. I småorter kan det helt plötsligt bli brist på rum, bara för att någon klubb beslutat sig att ha träff där. Att åka runt på måfå för att söka rum på kvällen, är inget alternativ. Det är telefonen som gäller.

Det är ingen bra idé att ta ut hyrbilen direkt ute på flygplatsen. Är man obekant med platsen, är det helt olämpligt att börja köra direkt efter atlantflygningen. Det kan variera mellan lämpliga platser att hämta ut bilen. Biluthyrarna har ofta utlämningsställen både vid flygplatsen och inne i staden. Ibland är det betydligt dyrare att hämta ut bilen vid flygplatsen än inne i staden, ibland är det tvärt om. Läge att kolla i förväg alltså. Kolla även om de har fri transfer till och från din första övernattning.

Man bör ha rikligt med telefonnummer med sig till lämpliga härbärgen till rätt pris. Det finns många stora kedjor som hittas på Internet. Beställ deras kataloger tidigt. Det kan ta 2-3 månader, ibland ännu längre, innan de kommer. Även små enskilda motell brukar finnas med i listor (på Internet) över härbärgen på respektive ort. Hårdvaluta för oss när det gäller natthärbärge, har brukat vara Motel 6. Det är en mycket stor kedja, men de finns trots detta inte överallt. De har oftast om än inte alltid varit billigast på orten. Motel 6, deras priser och deras "lokation" hittar man på Internet, Där kan man både beställa katalog och boka. Vid Motel 6, har vi aldrig blivit utsatta för "blåsningsförsök" när vi kommit fram. Överenskommet pris har gällt. Så har det inte varit överallt. När man står där vid desken kan man emellanåt få en förklaring om att på priset kommer på än det ena än det andra, utöver de obligatoriska lokala skatterna. Vissa höjer priset direkt när de nått en hygglig bokningsnivå. Visar man då att man blivit riktigt förbannad, kan det hjälpa men långt ifrån alltid. Många av kedjorna i USA bygger på att ägarna är franchisetagare. En del av dessa utnyttjar emellanåt rätten att köra frispel för egen vinning.

I denna omredigerade version av resedagboken har flertalet av ortsnamnen gjorts "klickbara", De är då länkade till
www.lat-long.com

En karta kommer upp som är zoombar. I den kan man gå in för att detaljgranska resp. gå ut för att få översikt relativt omvärlden. Lat-Long's karta är inte till alla delar identisk med den DeLorme karta vi navigerade efter. Det skiljer något mellan vilka platsangivelser och vägar som de olika kartorna prioriterat. Den som så önskar bör trots skillnad i kartmaterial, kunna någorlunda detaljerat följa våra rutter.



Resedagbok USA, Nevada 1999

Spikrak väg i Nevada

USA
Nevada


FÖRORD

Resan till Nevada är den tredje jag och Anders gjort tillsammans till USA. För mej själv är det fjärde resan. Det är långt till USA, flygtiden över atlanten är 8-9 timmar från Stockholm, beroende på var i USA man korsar gränsen. Vi valde denna gång att mellanlanda i Chicago. Sedan återstår ca 4 timmar flygtid över den väldiga amerikanska kontinenten. Att vi valde Nevada som resmål denna gång berodde på att där finns ovanligt många ghosttown's och andra intakta lämningar efter lycksökare som sökt guld och andra mineraler.

Nevada är en ökenstat, en av USA:s glesast befolkade. I dag genereras stora delar av statens ekonomi genom spel i de två stora städerna Las Vegas och Reno. En stor del av Nevada's smärre orter är fattiga småhålor. Svårt att förstå vad folk lever av på dessa ställen. Kanske är det sådana knäppa turister som vi som föder dem. I så fall har dom det inte fett. Det verkar som att det är ganska glest mellan sådana som vi.

Vad man kan konstatera är att under åren har enormt många människor gjort sej fattiga på att "hitta guld". Några få har gjort sej rika. Fortfarande tycks många av fattighålornas innevånare nära hoppet om att bli rika på guld. I Nevada har inte bara grävts efter guld. Under årens lopp har även en mängd andra mineraler utvunnits. Andra industrier än mineralutvinning existerar knappast. Det märkliga med Nevada är att när någon verksamhet lagts ner, förefaller man förbluffande ofta bara överge anläggningarna. En hel del är plundrat, det ser man, men förvånande mycket är kvar. Varför? Dör man från det hela i det hårda klimatet? Eller sticker man helt enkelt ifrån "björnarna", när man skuldsatt sej för mycket.

Vår "Ghosttown Explorer Expedition" gav mer än vi väntat oss. Utöver materiella lämningar hittade vi även ett människoöde, nämligen Hal Holloway's. Mer om honom i utskriften från resedagboken.

När man fått uppleva sånt här blir man lite kluven i sin inställning till det svenska samhällets system med att allt ska städas bort när någon verksamhet avslutas. Man kostar på att med schaktmaskiner och fyllnadsmassor utplåna varje spår av vad som varit. Så gjorde man även vid gruvan i Laver. Tänk om man lämnat kvar lite mer än dom gjorde. Det skulle gjort platsen avsevärt intressantare att besöka.

Resedagboken var ursprungligen avsedd för "internt bruk", för att få stöd för minnet vid återblickar på resan och att hålla reda på vad som var vad av fotografierna. När vi kommit hem, tyckte vi att vi upplevt så pass intressanta saker att vi beslöt att skriva ut den i redigerat skick, för att lättare kunna dela med oss av våra upplevelser. Utskriften är då rensad från en massa noteringar av nummer på bilder och dylikt, som behövts för att placera bilderna rätt.

Kameran vi hade med oss, en Canon T50 spegelreflex var en av de allra bästa man kunde hitta när den var ny 1983. Automatiken har alltid sett till att ge fantastiskt fina kort, när man kört på 100 ASA. Den betydligt snabbare filmen, 200 ASA som jag köpte i USA, klarade inte automatiken lika bra, i synnerhet vid motljus. Inget att göra åt i efterhand. En del av fotona blev ändå trots allt rätt hyggliga.

På vägen hem stannade vi några dar i staten Illinois och besökte även grannstaten Wisconsin. Det berodde inte på att vi betraktade dessa två stater som särskilt intressanta i sig, utan anledningen var att vi ville göra hemresan lite mindre ansträngande. Dels genom att korta av den sammanhängande restiden, dels genom att "knapra bort" 2 timmar av tidsomställningen. I efterhand kunde vi konstatera att det var en vinnande strategi. Det blev lättare att komma i form efter denna resa än tidigare. Som många vet, är det svårare för kroppen att hantera dygnsomställningen när man åker hem än när man åker ut. Dessutom tillkommer den psykologiska faktorn. Man är peppad när man åker ut, har veckor av planering bakom sej, och en massa förväntningar framför sej. När man åker hem, är man bara som en punkterad ballong.

Det följande är en utskrift ur resans dagbok med fotografierna inmonterade i kronologisk ordning. Jag i dagboken heter Knut Björk och bor ca 2 mil utanför Piteå. Anders är min son och heter följaktligen Anders Björk, han bor också i samma by som jag.

Jag har haft förtroendet att få vara kartläsare, dagboksskrivare och fotograf för resan. Anders har på ett förträffligt sätt förvaltat förtroendet att få ratta bilarna vi hyrt, att sköta de verbala kommunikationerna med amerikanarna, att hantera datorn och GPS'en och att via Internet göra research jobbet före resan. Med risk för att göra honom mallig måste jag tillstå att han kör bil i USA bättre än medelamerikanen.

Bilderna är klickbara till (dock ej alla fotomontage) större format för detaljgranskning. Då laddas originalfotot ner. Det är vanligen på nära 1Mb. De bilder som är monterade av fler än ett foto är ännu STÖRRE!!


30/8 Tisdag.

1/9 Onsdag.

2/9 Torsdag.

3/9 Fredag.

4/9 Lördag.

5/9 Söndag.

6/9 Måndag.

7/9 Tisdag.

8/9 Onsdag.

9/9 Torsdag.

10/9 Fredag.

11/9 Lördag.

12/9 Söndag.

13/9 Måndag.

14/9 Tisdag.

15/9 Onsdag.

16/9 Torsdag.

17/9 Fredag.

18/9 Lördag.

19/9 Söndag.

20/9 Måndag.

21/9 Tisdag.