Vi börjar dagen med att dra oss väster om Pioche igen. Åker väg 320 tills vi hittar Comet Road. Först i raden av gruvor efter den vägen är Pan American Mine. Här har säkert verksamhet pågått ända fram till gissningsvis 1960 talet.
Vägen ner till gruvan är förbommad och inte tillgänglig med bil. Vi tar en promenad för att kolla. Vi konstaterar att där finns en massa hus som skulle vara förträffliga som båthus för Dunken (Anders båt, fd bogserare). Stora och höga med stora portar. Som vanligt finns vertikala gruvhål men ovanligt nog hittar vi en ortsöppning som är körbar med bil. Otur att vi inte får in bilen på området. Dessutom glömde vi ficklampan uppe vid bilen. Vi hämtar lampan tycker Anders, men jag menar att det beslutet, alltså att återvända med lampan, det tar vi när vi är tillbaka vid bilen. Det är nämligen en ganska brant och dryg backe upp till bilen. Dessutom är vi uppe på över 2000 meters höjd, så både bilmotorn och vi känner av att luften är tunnare. Väl uppe vid bilen igen blir beslutet att vi gör inte om turen. Det känns mer lockande att få sitta en stund i bilens AC-svalka.
Åker vidare och kommer till Comet Mine. Här är vajern som stängt vägen lossad så att den ligger på marken. Vi kan passera. Det finns två gruvanläggningar på området, en äldre och en yngre. Vi kikar först på den yngre. Det visar sej att den är plundrad på koppar. Alla elmotorer (jättar) är skruvade isär och plundrade på koppar. Uppskattningsvis 1 km av kraftledningen är nedklippt, t.o.m. transformatorerna är demonterade och plundrade. Transformatorburkarna är helt tomma. Var har den PCB-haltiga transformatoroljan hamnat tro? Förmodligen bara rakt ner i marken.
Gruvhisskorgen hänger i öppningen av gruvhålet. Hissmotorn är demonterad, och hisskorgen hänger bara på den handmanövrerade bromsen på hissmaskineriet. Vi skulle lätt kunna lossa på bromsen och släppa iväg korgen med ett brak, men vi avstår. Släpper i stället lite järnskrot ner i hålet, klockar tiden tills det bottnar, och uppskattar att djupet kan vara möjligen ett par hundra meter. Tar ett foto av hissbocken för gruvhissen.
Tar även ett foto inne i verkstaden där Anders dukar upp till lunch. Bortom Anders står en av gruvans kompressorer, hoppas den syns. På betongfundamentet står inristat (innan betongen stelnat) 1946. Gissningsvis har gruvan inte varit i drift mer än på sin höjd 10 år när den lades ner. Den äldre gruvan har säkerligen varit i drift mycket längre. Det gruvhålet är också betydligt djupare.
Vi lämnar området, åker tillbaka till I-93, och söker oss söderut mot Panaca. Vi stöter då på Cathedral George Kanyon.
Spenderar även en bild på skylten där det står hur formationerna bildats. Hoppas texten syns på fotot.
Det börjar gå mot afton, så vi styr tillbaka mot Pioche. Dagens sista kort som visar återigen en av de otaliga gruvhålen. En del har till och med hissmaskineriet kvar, en del andra inte. Den här har maskineriet komplett. Det fattas bara ström, så skulle den kunna köras. Denna hissbock finns strax söder om Pioche.
Dom varnar på TV för att underfarter kan vattenfyllas i Las Vegas. Dom har haft skyfall där i eftermiddag. Hoppas vattnet runnit undan i morgon när vi kommer.