Siktet i dag först på Aurora, sen får vi se.
Kort historik:
Aurora grundades 1860. Platsen blev stor. År1869 hade den ca 10 000 invånare. Då hade producerats guld för $27 milj. Staden utnämndes till huvudort för countyt. I samma veva vattenfylldes gruvhålen. Tillflödet var större än man klarade att pumpa ut, varför gruvdriften upphörde och staden avfolkades.
Aurora visar sej svåråtkomligt bland annat för att gruvdrift är igång. Med dagens teknik klarar man tydligen att hantera vattenmängderna. Tar ett foto som får representera Aurora . Det är svårt att skriva, när vi hoppar fram efter de här grova bergsvägarna.
Vänder tillbaka i riktning mot Hawthorne. Tar en bild uppifrån berget över orten. De vita bunkrarna något till vänster om mitten, är US Army's ammunitionsdepå.
Efter försöket med Aurora, åker vi nittifemman österut (bakåt) till Luning för att sedan svänga norrut mot Gabbs, där vi hade tänkt oss att övernatta. Av det blev inget, det fanns bara ett övernattningsställe. Det var dyrt, och till råga på allt, saknades AC. Det går inte när utomhustemperaturen håller sej kring trettiofem grader.
Återigen tillbaka till Hawthorne, och vi får här resans hittills bästa rum, till ett bra pris. Här finns förutom AC både kylskåp och mikrovågsugn.
Vi sitter på rummet och funderar vad vi ska använda resten av dagen till. Anders föreslår att vi ska åka och titta på en "skrotgård", som han kallar det. Den ligger en bit från vägen, men det syns att det är gott om skrot där. Vi hade passerat den tre gånger och han hade varje gång känt dragning till den.
När vi kommer fram, möter vi som på så många andra ställen, en infart som har varit blockerad med en vajer. Någon har antagligen med en större bil slitit ner den. På vajern som ligger på marken, sitter en skylt. Där har förmodligen stått ";PRIVATE PROPERTY - DO NOT ENTER", men inget går att läsa nu. Vi resonerar som tidigare, att om en ägare bryr sej, ser han till att underhålla både stängsel och skyltar. Här syns att det är länge sedan någon brytt sej. Vi kommer in i den största skrotsamling som vi sett i Nevada. Det finns förutom gruvutrustning en del gamla bilvrak. Gissningsvis är det äldsta vi ser från kanske trettiotalet, och det yngsta från sjuttiotalet.
Här finns en bostad och ett kontor samt en massa andra byggnader. I kontoret finns bland en mängd bråte på golvet, rätt mycket brev. Både affärs och privata brev. Där finns massor vad som ser ut som makulerade checkar. Vi läser och det känns nästan obehagligt. Som om vi inte borde. Som att man rotar i någon annans privatliv, som man inget har med att göra. Men vi förmår inte att låta bli. Ur breven och handlingarna börjar konturerna av ett intressant människoöde tona fram. Ju mer vi läser ju mer fascinerade blir vi.
Stället heter Kinkaid. Både bostaden och kontoret är tömda på möbler, och innehållet är bara tippat ut på golvet. Stället verkar plundrat på det mesta som har värde. Man får också intrycket att ägaren lämnat stället mer eller mindre plötsligt, eftersom så mycket av rent personliga saker finns kvar. Den man som drivit anläggningen hette Halbert Harold Holloway, av sina vänner kallad Hal. Han var född den sjätte januari 1896 i Bakersfield, California. Han hade varit med i första världskriget som flygare. Dessutom hade han varit medlem i en exklusiv klubb, där han diplomerats för att han varit en av de allra tidigaste som flugit med en farkost tyngre än luft. När han var 32år, började han som trafikpilot åt flygbolaget TWA.
När han fyllt 40år, tecknar han en liv och pensionsförsäkring. Vi hittar försäkringsbrevet bland allt bråte på golvet. Där får vi en massa upplysningar om Hal. När han tecknar försäkringen 1936 gäller följande: Han är 40år, väger 84kg, är 178cm lång och är ogift. Av hälsodeklarationen framgår att hans far är död. Fadern dog efter en prostataoperation 83år gammal. Hans mor lever och är 82år. Hal är yngst i en syskonskara på fyra bröder och sju systrar, varav två bröder och sex systrar fortfarande (då) är i livet. Den ena brodern dog i en olycka när han var 38år, den andra dog av "indestinal obstruction" (?) i 48 års åldern. Systern dog i 21 års åldern av blodförgiftning. Någon uppgift om när Hal slutar som trafikflygare och etablerar sej som guldgrävare hittar vi inte. Klart är dock att när han vistas vid Kinkaid har han diabetes. Där finns dels sprutor, dels recept på insulin utskrivet på Hal samt dessutom en del litteratur om diabetes. Det finns även en del brevväxling och fakturor som visar att han betalar för en syster som vistas på ett sjuk eller vårdhem i Californien. Hon heter Nelly Whitehead och beskrivs vara "incompetent"
Det finns fler som stödjer sej på Hal när de kommer i ekonomiskt beråd. Minst en syster till. Hennes man skriver 1970 och behöver pengar till en livsavgörande operation för systern. Hon heter Bevely. Hal är då 74år. Det finns även en del papper om arvskiften efter syskon som dött. Inget av det vi hittar tyder på att Hal hade några barn.
Verksamheten vid Kinkaid är uppbyggd för att med maskiner kunna vaska stora mängder sand. Sanden har hämtats i dalen strax nedanför. Att det handlar om utvinning av ädla metaller vittnar en stor cistern om, (minst 50 m3) det står CYANIDE på cisternen. Cyanid används för att extrahera guld och silvermalmer.
1967 säljer Hal Holloway en del land som han ägt sedan 1955. Hans taxeringsbesked visar att den beskattningsbara vinsten av försäljningen blev nästan 110.000 dollar.
Skattebesked för 1973-1974 gällande "County And Special Taxes" visar att han betalar skatt för fem olika landområden på tillsammans knappt 800ha. Fyra av områdena förefaller vara gruvor.
Det senast daterade brevet vi hittar är från mars 1978. Hal har då fyllt 82år. Brevet är från en vän i Californien, som försöker hjälpa Hal att sälja en gruva som heter Pamlico. Gruvan ligger några mil från Kinkaid. Hal har försökt sälja gruvan till "Denver Group" men misslyckats. Vännen uppmanar honom att inte ge upp, för det är nya spekulanter på gång. Det finns ett problem med i bilden, som gäller oklarheter om vattenrättigheterna och den pipeline som leder vatten till platsen. Vatten är en bristvara i stora delar av Nevada och hårt reglerat och beskattat av myndigheterna. Hur det går får vi inte veta. Man får intrycket av att Hal dör ifrån det hela och att stället sedan successivt plundrats. Allt tyder på att han inte haft någon efterlevande som tagit hand om tillgångarna.
