Upp halv sju. Vi siktar på att sova nästa natt i Hawthorne . Men innan vi kommer dit, hoppas vi hitta en del besöksvärda avstickare.
Klockan kvart i nio har vi omprövat dagens mål. Känns som att vi lämnar området för tidigt om vi drar vidare. Beslutar att stanna en natt till i Tonopah för att utforska omgivningarna.
Dagens mål blir istället Manhattan, Belmont och Tybo.
Kort historik om målen:
Manhattan ligger på ca 3000 meters höjd i sluttningen på Bald Mountain. Verksamhet har pågått under två olika perioder. Den första var 1860-1890 varefter staden dog ut. År 1900 vaknade den till liv igen, man hade då hittat diamantförande malm som räckte till 1905. Därefter somnade orten in igen. Under diamanttiden bodde ungefär 500 människor där.
Belmont föddes 1865 och hade sin storhetstid under 20 år. Under den tiden producerades silver och blymalm för $15 milj. innan verksamheten upphörde.
Tybo's höjdpunkt var 1875-1877. Då fanns ca 1000 innevånare. Det var en lugn stad fram till dess att irländare och centraleuropeer rök ihop med kineser. Kineserna jobbade för lägre lön än andra, det bäddade för motsättningar. Motsättningarna resulterade till sist till att kineserna blev bortdrivna med påkar, kulor och krut. Malmen sinade 1879 och på våren 1880 var staden praktist taget död. Rätt många gruvbolag har därefter försökt återuppväcka brytningen, men alla har misslyckats.
Hissbock vid Manhattan, kan den verkligen vara nära 100 år gammal? Kan den stått sig så väl utan underhåll? Svårt att tro. Här har nog förhoppningsfulla människor varit verksamma senare än 1905. Plåtar bocken.
Fotodokumenterar även guldgrävarnas törst, den här högen består till stor del av ölburkar. Den här ser ut att härröra från ölburkens barndom, när burkarna var av järn och inte hade pant. Sådana här högar av rostiga burkar hittar man över allt i guldgrävardistrikten. Det är nog inte bara ölburkar. Rätt många av burkarna har förmodligen innehållit beans. Det var ju stapelföda i gamla tiders USA. Förmodligen låg det ett friskt härligt moln av bönprutt över gruvfälten. Skulle tro att kvällarna förgylldes av munter trombonmusik från gruvarbetarnas aschlen.
Tar ett par kort i Belmont, varav ett visar Belmonts brandbil #3. Det visar sig finnas några bofasta på orten.
Vi åker vidare förbi Barky Creek Ranch över Table Mountain. Det är en hisnande och tidsödande väg. Den är mycket brant både vägen uppför berget och vägen utför på andra sidan. Det är på gränsen att vi tar oss fram med den bil vi har. Här borde det varit en fyr-hjulsdriven med hög markfrigång.
Vi hade tänkt ta vägen över Eagle Pass och Old Page Place för att komma över till Tybo, men vi konstaterar att vi har för låg markfrigång för att komma fram den vägen. Vi får lov att åka söder ut längs Stone Cabin Valley. Det är också en förhållandevis långsam grusväg. Får tillsist ge upp Tybo, eftersom vi förbrukat för mycket av dagen. Drar tillbaka till Tonopah.
I Tonopah dokumenterar vi hur en typisk gårdsplan ser ut. Det är påfallande många som bor fattigt och påvert. Dessutom gillar man tydligen att omge sej med bråte och skräp i stora mängder. Bilden är inte typisk enbart för denna ort. Så här ser det ut i de flesta av småhålorna i Nevada. I all sin torftighet sätter detta ändå på nåt sätt personlighet och charm på de förhoppningsfulla människor som bor här. Många av dem när fortfarande drömmen om att hitta guldåldern med stort G.
Resten av filmrullen gick åt för att fota gamla maskiner vid museet.
