Idag ska vi åka till Chicago. Väckning halv sex. Allt går planenligt. Vi kommer oss i god tid ut till flygplatsen, och lämnar av bilen.
Jag hade köpt en JÄTTE-mejsel, en skruvmejsel i Las Vegas, den är nog en si sådär 70 cm lång och förpackad i ett transparent plastfodral. Den rymdes inte i något av våra bagage. När vi checkade in bagaget frågade Anders expeditören hur vi gör med den. Hon blev alldeles förstummad. Hade tydligen aldrig sett en jättemejsel tidigare. Hon rådfrågade en kollega. De diskuterade, ryktet om jättemejseln gick bakom disken, expeditörerna började strömma till för att beskåda jättemejseln. Man skrattade fällde och spekulerade i var en sådan mejsel skulle behövas. Det skämtades om att stoppa in den i en skidkartong. Till sist enades man om att vira in den i en stor plastpåse checka in som ett separat kolli. Problemet var löst!
Vi kom iväg, landade i Chicago två timmar fattigare. Tidzonerna stjäl nämligen två timmar av dygnet när man åker åt det hållet från Las Vegas. Å andra sidan återställde vi bara den tid vi orättmätigt tillskansat oss när vi åkte åt andra hållet.
Vi hade vissa farhågor när det gällde att hitta motellet vi bokat, eftersom vi inte hade bra kartor. Och Chicago är ingen liten sketen håla direkt. Men allt löpte lätt som en plätt, allt föll på plats och vi landade tryggt på motellets parkering.