När ABS-lampan börjar strula Ska man som hemmameckare alltid börja med felsökningen via den stora kontakten på ABS-datorn. Hur man gör finns redovisat i avsnittet Felsökning ABS
När det blir fel på Xantians ABS är det vanligen avbrott i någon av givarkretsarna. Två typer av avbrott dominerar. Det ena är avbrott p gr a oxid i någon av de första kontakterna, som sitter ca 0,5 meter från respektive givare. Det andra är avbrott på själva lindningen i någon av givarna.
De fel som varit rätt vanliga på tidigare citroënmodeller, som kontakt mot jord i givaren och utmattningsbrott på givarkabeln, är sällsynta på Xantia.
Hittar man via kontakten vid ABS-datorn ett avbrott mot någon givare, är det ganska stor skillnad på hur man som hemmameckare har att tackla problemet, beroende på om det handlar om en fram eller bakgivare.
Gäller det en framgivare bör man allra först gå på första kontakten efter givaren, eftersom den är lätt att komma åt. Var man hittar dessa kontakter finns beskrivet i avsnittet om felsökning. Mäter man där upp korrekt resistans mot givaren, brukar felet bero på oxid i kontakten. Konstaterar man avbrott även där mot givaren, beror felet vanligen på avbrott i själva givarlindningen. Då står valet mellan att linda om givaren eller att köpa nytt. Se "omlindning av ABS-givare" nedan
Handlar det däremot om en bakgivare, blir arbetsgången helt annorlunda. Första kontakterna sitter mycket svåråtkomligt i bakändan, i synnerhet om det gäller Activa. För att komma åt någon av dessa kontakter på en Activa krävs att bakbryggan sänks. Trots det är det mycket svårare att komma åt än vad jag föreställt mig innan jag provat. Den erfarenhet jag förvärvat är alltså att man inte bör riskera att göra det jobbet i onödan. Man bör veta att man inte kommer undan, innan man gör detta ingrepp.
Hur avgör man då om man kommer undan eller ej?
Genom att gå in i givarkabeln invid givaren, kan man mäta sig fram till om avbrottet finns i eller utanför givaren. Antingen öppnar man upp kabeln något så att man kommer åt att sticka in knappnålar i de båda ledarna. Eller också klipper man helt sonika av den. Själv föredrar jag den senare varianten. Jag klipper kabeln 4-5cm från givaren. På denna plats kan kabeln lätt återskarvas utan men. Den är där väl skyddad och utsätts inte för någon utmattningsbelastning. För att komma åt att klippa, mäta och återskarva, (lödning) måste skyddsskölden bort. Skyddsskölden sitter på insidan av hjulet och skyddar broms och ABS-givare från skitsprut underifrån. Det gäller att se upp med skruvarna som håller skölden. Mer om det, se rubriken "Demontering av bakgivare" nedan.
Konstaterar man avbrott i givaren, har man att ta ställning till valet, köpa nytt eller linda om. Köper man nytt har man återigen ett val att göra. Ska man ta fighten med att komma åt kontakten, eller ska man skarva i den nya vid klippstället?
Köper man nytt slipper man problemet med att få loss givaren oskadd. Man kan då hugga av den med huggmejsel och driva ur resten med dorn ur hålet. Det blir då också enklare att göra den modifiering som redovisas nedan.
Att ta loss en bakgivare på Xantia vore lätt om inte rosten fanns. Då skulle bara skyddsskölden behöva tas bort. Skyddsskölden sitter ungefär jäms med insidan av bakdäcket och skyddar bromsen från skitsprut underifrån. Tre M-6 skruvar håller den på plats. Sedan vore det bara att skruva ur den M-6 skruv som håller fast givaren och dra ut den.
Tyvärr är rosten en realitet. En fastrostad bakgivare kan i princip betraktas som hopväxt till ett stycke med det material den är fäst vid.
Bakgivarnas plåtkapsling är i likhet med framgivarnas, instuckna genom ett hål. En väsentlig skillnad finns dock. Hålet i framändan omsluter inte givaren med mer än drygt halva omkretsen. Hålet i bakändan däremot omsluter hela omkretsen. Denna skillnad innebär att en fastrostad framgivare är fullt möjligt att lirka loss utan att förstöra, förutsatt att lite tålamod mobiliseras. Man kan fråga sig varför citroënkonstruktörerna inte gjort på samma sätt bak som fram.
Nästa fråga blir rimligen, kan bakändan modifieras så att det även där går att få loss givaren hel? Vidare, kan det göras med givaren på plats, utan att den skadas?
Eftersom jag lyckats med operationen och fått loss givaren oskadd, blir svaret ja.
För att komma åt måste förutom skyddsskölden som nämnts ovan, även bromsoket lossas och bromsskivan bort. M-6 skruvarna som håller fast skyddsskölden får man se upp med. De går ganska lätt att lossa och dra ett eller två varv. Sedan kommer den rostade delen av skruven in i gängorna. Då blir det "stuck". Insisterar man är det lätt att dra av de klena skruvarna. De sitter ju inte precis på något drömställe (om nu något sådant finns) för att borra ur. Det handlar alltså om att skruva fram och tillbaka och smörja på båda sidor till dess de behagar släppa taget.
Vad modifieringen handlar om är att borra/fräsa upp spår så att den streckade delen går att avlägsna. Med "Minicraften" och en ny vass 3,5 mm borr skred jag tillverket. Minicraften är en högvarvig miniborrmaskin liknande Dremel.
Jag började med att köra upp ett spår i mitten av den bit jag ville ha bort. Sedan körde jag upp sidorna. När borren går utefter plåtkapslingen är det viktigt att vara mycket försiktig. Borrade ytterst lite i taget, blåste rent och tittade. Ville gärna få loss givaren med oskadd plåtkapsel, eftersom avsikten var att linda om den. Det innebär att borren bara får tangera kapselns yta. Det hela gick bättre än väntat. Mittspåret gjorde att sidobitarna gick att bryta loss trots att inte allt material var fullständigt bortfräst ur spåren. Sedan öppningen var färdig, var det bara att bända givaren en aning fram och tillbaka mot öppningen för att den skulle lossna. När jag hade givaren i min hand, fanns endast obetydliga ytskador på plåtkapslingen. De kan skönjas på bilden nedan. Därefter trimmade jag öppningens kanter med enhandsvinkelslipen.
Modifieringen tog ca 1 timme att genomföra.
Först bör sägas att den som vet med sig att han/hon inte har ett bra tålamod med pilliga saker bör strunta i att läsa detta.
Samma bil (Activa -96) har inom 1,5 år, för andra gången drabbats av invändigt avbrott i ABS-givare. Förra gången var det höger fram. Nu blev det höger bak. Båda hade sitt avbrott längst in i lindningen. Vid förra omlindningen skrotades originaltråden och ersattes med en något grövre och därmed lätthanterligare tråd. Resultatet blev att givaren fick en lägre resistans (ca 600 ohm) än vad originalgivarna har (1000-1100 ohm).
Den lägre resistansen innebär inget som helst problem. ABS-datorn accepterar givaren fullt ut. Den har nu fungerat drygt ett år, helt oklanderligt.
När nu ytterligare en givare drabbats av ett likadant fel ville jag dels försöka hitta en förklaring på varför, dels dokumentera renoveringen på ett sätt som är redovisbart här. Jag hade även målsättningen att återanvända både plåtkapsel och originaltråd, om det skulle visa sig möjligt.
Det bör påpekas att det i denna beskrivning handlar om en bakgivare. Framgivarna är uppbyggda på samma sätt men är ej identiska.
Givarkabeln bör vara kapad högst 4-5 cm från givaren, annars ställer den till med problem vid omlindningen. Den kan där återskarvas och isoleras utan framtida men, eftersom den på denna plats är väl skyddad och inte utsätts för någon utmattningsbelastning.
Den 0,4 mm tjocka plåtkapseln sågas enklast upp med bågfil. Man får lov att såga försiktigt, bara precis så att det går igenom plåten. Stegvis tar man sig runt om, försiktigt så att man inte skadar något innanför.
För omlindningen måste ett enkelt verktyg tillverkas för att rotera givaren. Ska man klara att linda av den tunna tråden (0,07 mm) helskinnad, får man lov att lägga en hel del möda på att centrera verktyget så väl som möjligt. Tillverkning, montering och noggrann centrering bör vara gjord innan tejpen runt lindningen tas av och trådändan lossas. Dessutom bör man se till att ha en anordning som gör att givaren kan snurra runt extremt lätt och ryckfritt vid avlindningen. Min lösning blev ett miniatyrkullager, id 8 mm plus en bussning för den långa M6-skruven. Lagret klämde jag fast i skruvstycket. Det går säkert att arrangera på annat sätt men det är viktigt att den snurrar perfekt. I annat fall får man slå av på farten. Men går det för sakta kan operationen bli så pass tålamodsprövande att man inte orkar hålla noggrannheten och försiktigheten uppe hela vägen ut. Det handlar om väldigt många varv.
Den rulle som tråden lindas över på bör vara så liten och lätt som möjligt, eftersom detta underlättar när tråden åter ska lindas på givaren. Ur frugans sylåda knyckte jag den minsta trådrullen jag hittade. Apterade rullen (rensad från sytråd) i den laddningsbara skruvdragaren. Se foto ovan. Sen var det bara att köra. Man får naturligtvis se upp så inte tråden hakar i skruvskallen som svischar förbi väldigt nära varje varv, när man är nära innerkanten av givarlindningen.
Längst in på lindningen hittade jag avbrottet, mindre än en meter från änden, vilket motsvarade ungefär ett 20-tal varv.
Kunde konstatera att tråden var förvånande hårt lindad. Den som lindat givaren vid tillverkningen måste ha bromsat tråden på gränsen av vad den tålt. Eftersom det inte är första gången jag lindar koppartråd, vet jag att om man inte bromsar hårt blir lindningen ganska snart mer och mer rund, även om man lindar på en fyrkantig kärna. Denna lindning hade sin fyrkantform förvånande intakt hela vägen ut.
Nästa observation var ännu intressantare. Botten på lindningsutrymmet visade sig vara en aning svullen. Svullnaden var högst i mitten, 2-3 tiondels mm större än ute vid gavlarna. Detta ger grund för att misstänka att fukt letat sig in mellan järnkärna och plast. Svullnaden skulle alltså kunna bero på rostsvällning.
Detta kan tillsammans med hård lindning förklara att tråden slitits av.
Gjutna plastdetaljer kan naturligtvis förändra form om de släpps ut ur gjutformen med för kort kyltid vid formsprutningen. Det förefaller dock osannolikt att just denna formförändring skulle ha uppstått vid tillverkningen. Rostsvällningsteorin bör kunna betraktas som tillräckligt väl underbyggd.
För att ge plats för ytterligare ev. svällning återlindade jag tråden så löst det gick, i synnerhet i botten. När den var färdig var den avsevärt rundare än tidigare. Den hade inte vuxit så särskilt mycket över hörnen, men däremot mellan hörnen. Det var därför inget som helst problem att rymma den lösare lindningen i plåtkapseln. Resistansen på den färdiga givaren hamnade gott och väl inom specifikationerna för en ny givare.
Vid fabriken hade lindningens ändar preparerats på så sätt att ändarna vikits fram och tillbaka några vändor, varefter trådarna tvinnats ihop. Det tvinnade partiet hade en längd av 10-12 cm och bestod av 5 parter. Gissar att det hela syftar till att dels göra änden starkare och dels få fler möjliga kontaktpunkter in på tråden vid ändan som förtennas. Vid tvinningen gäller det att se upp så att man inte får kinkar på den enkla tråden bakom det tvinnade partiet.
Avisoleringen av änden som ska förtennas görs med en cigarrettändare. Man sveper snabbt med lågan under änden, då brinner isoleringen upp. Rengör och förtenna. Granska med lupp så att förtenningen flutit ut på ett riktigt sätt.
De stift som trådändarna ska lödas till finns i det smala spåret, strax innanför lindningsutrymmet. Stiften måste böjas ut för att bli åtkomliga för lödning. När stiften åter böjs in får man vara försiktig så att inte trådändarna skadas. Granska med lupp så att inget sticker ut vid stiften. Inte en enda av de 5 trådändarna får spreta ut så att de riskerar att ta mot plåtkapselns insida.
Därefter återstår bara att avgrada insidan vid sågsnittet på plåtkakpseln, fylla spåret längst in med lämpligt tätnings material och trä på plåtkapseln. Själv använde jag "snorgummi" typ oljebeständig packningssilkon. Det är givetvis lämpligt att göra en sista koll av resistansen innan plåtkapseln åker på.
Jobbet att linda om givaren tog ca 3 tim. Det är då räknat från det jag satte bågfilen i kapseln till dess att den var klar. I tiden ingår även tillverkning av verktyg, tankepauser och utredande av trolig haveriorsak.
Jag lovar att denna omlindningsbeskrivning tagit AVSEVÄRT längre tid att skriva och redigera.
Inför nästa omlindning hoppas jag ha hittat något lämpligt, eftergivligt material att lägga som bottenvarv. Det skulle möjligen i bästa fall ge en omlindad givare ett evigt liv. Lindningslängden kan då behöva kortas. Men det gör inget eftersom vi vet att ABS-datorn är mycket tolerant mot stora avvikelser i givarens resistans. Däremot tolererar den inte ett rent avbrott eller kontakt mot jord.
/Farsan.