Att få tag på R134a kan vara problematiskt. Det ingår i konceptet att bara en begränsad krets ska ha tillgång till mediet. Gammal klassisk strategi för konkurrensbegränsning alltså.
Nu ska vi inte vara ledsna för det. Ett bättre köldmedium finns, som dessutom är lättillgängligt och billigt.
För GDS-aren är det HC (Gasol) som gäller. Det bör då vara en blandning av Propan och Butan för att gasen ska fungera optimalt i ett R12 eller R134-system. Sådana blandgaser är billiga och lätta att få tag på i form av små engångsförpackningar. I de rekommendationer som finns angående lämpligt blandningsförhållande förekommer uppgifter från 50/50 % till 67/33 % Propan/Butan, räknat på vikten. De allra vanligaste rekommendationerna, i alla de mängder dokument jag plöjt i ämnet, har varit antingen 50/50 % eller 60/40 %, Propan/Butan, Av alla jämförande försök som redovisats, har dock ingen handlat om jämförelse av olika blandningsförhållanden. Av det drar jag den slutsatsen att det exakta blandningsförhållandet inte är särskilt kritiskt.
HC är kompatibelt med både mineraloljor och den syntetiska PAG-oljan. HC kan därför användas såväl i gamla R12 system som i R134a system.
Använder man HC som köldmedium får man ett fullständigt rent miljösamvete. Dessutom spar man bränsle i bilen. HC-gasen gör samma jobb som R134a, men med den skillnaden att kompressorn drar mindre energi om den får pumpa HC. Greenpeace förordar HC och begreppet Greenfreeze tecnology tar alltmera överhanden i all världens nyproduktion av kylutrustning.
Köldmediernas inverkan på växthuseffekten mäts i "koldioxidekvivalenter". Utsläpp av 1 kg R134a motsvaras av ett utsläpp av 1300 kg koldioxid. Mediet är alltså en mycket högpotent växthusgas. Eftersom en bils AC alltid förlorar gas över tiden, tankas den med ny gas, x-antal gånger i sitt liv. Den gas som förloras ger ett tillskott till bilens totala miljöbelastning. Det tillskott till växthuseffekten som R134a ger, beräknas till ca 15 %, av bilens totala produktion av växthusgaser. Mot det ska då sättas att om R143a ersätts av HC som blir tillskottet 0 %.
Som GDS-are har man två olika sätt att välja mellan. Det ena är att på konventionellt vis vakuumsuga systemet så att det blir fullständigt tomt på gas och därefter fylla i en full dos av köldmedium. Det andra sättet är att använda "Top Up" metoden, som är mycket populär i USA. Det innebär att systemet inte evakueras. Man vet då inte exakt hur mycket som finns kvar i systemet, varför full dos inte kan användas.
Det är inte nödvändigt att fylla full dos för att systemet ska fungera på ett bra sätt. AC-system i bilar läcker mycket mer än stationära t.ex. helkapslade system. Bilars system är därför alltid designade för att rymma en betydande reservkapacitet av köldmedium. Med full dos i systemet dröjer det dock längre innan nästa fyllning behöver göras. Hur mycket som motsvarar full dos för respektive bilmärke/modell, finns specificerat i tabeller. Oavsett vilket köldmedium som används skall systemet aldrig överfyllas.
Egentligen bestäms inte systemets rymd av vikten på köldmediet. Primärt är det i stället systemets volym som avgör. Av bekvämlighetsskäl är fyllningsmängden normalt omräknad till vikt. Det blir då enkelt att övervaka fyllningen med köldmediebehållaren placerad på en våg. Volymvikten för HC är mindre än hälften av volymvikten för R134a. Ska samma volym av R134a ersättas av HC, blir fyllningsvikten bara ca 40% av vikten för R134a.
Enklaste sättet vid fyllning av HC är att använda engångsförpackningar. Helst då i en storlek som någorlunda överensstämmer med den dos som avses fyllas. Full dos för flertalet citroëner motsvaras av ungefär 600ml (ca 300gr). Top Up dos blir då ungefär hälften så mycket. För att inte riskera överfyllning, bör dock alltid kollas vilken fyllningsvikt som motsvarar full dos för respektive modell.
/Farsan.