Har just renoverat upp den mekaniska delen av krängningshämmarutrustning på en av familjens Xantior, det är en Aktiva -96. Den hade egenheten att stå och "trampa" på tomgång. Krängningsstyrningen överkorrigerade hela tiden, så att den ibland lutade rejält. Felet berodde på en kombination av glapp i länksystemet som styr krängningskorrektorn och kärvning i den balansenhet som överför impulserna från länksystemet till krängningskorrektorn.
Krängningskorrektorn är i allt väsentligt en likadan dosa som de som sitter på varje hydraulcittras, fram och bakaxel, för att hålla rätt höjd på bilen. Dessa brukar kallas höjdkorrektorer. Enda skillnaden på krängningshämmarkorrektorn (vilket långt ord) är att den har ingen fördröjningsannordning inbyggd. Krängningskorrigeringen ska komma blixtsnabbt, medan höjdkorrektorerna är dämpade för att bilen inte ska hoppa upp och ner som en guttaperkaboll för varje korrigeringsimpuls. Krängningshämmarlänkaget hämtar sina impulser från fjäderbenens undre länkarm i framändan. Det är en 8mm rundstång av fjäderstål som är skruvad under länkarmarna. Stången går sedan bakåt och är lagrad i en 2-delad lagerklämma av plast. Denna lagring är ganska utsatt för hjulsprut. Det kan se ganska ok ut vid första anblicken, men bänder man lite i stången, så ser man att den glappar mer än man trodde. Detta glapp förorsakar en alldeles för stor hysteres i systemet. Lagret är dock billigt och lätt att byta. Lite besväligare är det med den kärvande balansenheten. Gissar att de flesta har kärvande balansenheter. Den är nämligen gjord så att det är helt omöjligt att få in olja, just dit där den behövs. Spelar ingen roll hur mycket olja du öser över den. Det är den fastnitade axel som balasarmen svänger kring som kärvar. Det finns bara 2 alternativ, antingen köpa nytt eller renovera balansenheten. Själv valde jag det senare. Slipade bort nitstukningen och drev ut axeln med dorn. Kunde konstatera att alla tidigare försök att smörja, misslyckats. Innan jag gav mej på den "lille fulingen" fick den ligga ett dygn i lacknafta för att lösa upp gammal smörja på den. Trotts det var det helt tort och kärvt där inne. Verkar som att de enda som klarar att leta sig in, är saltvatten. Axeln är lagrad i en plastbussning. Rosten på axeln gör som rost brukar, den expanderar, tar mera plats än det orostade järnet. Axeln växer i diam. och blir större och större. Eftersom rörelsen är så liten, nöts inget bort, det blir bara trögare och trögare.
Det blev att svarva en ny axel och montera en smörjnippel. Istället för att nita eller svetsa den nya axeln, valde jag att gänga den i ändan och dra fast med mutter. Smörjnippeln gör att problemet troligen aldrig mer återkommer, men det är ändå trevligt att veta att axeln är lätt demonterbar. Efter denna renovering står bilen helt avslappad och lugn på tomgång. Den som tänker sej att göra en likadan renovering, måste också veta hur man justerar korrekrorlänkarnas "vantskruvar". Det kan vara lite klurigare än det ser ut vid första anblicken.
Tror dock att jag för ögonblicket stannar där. Inlägget blev tillräckligt långt och tungt ändå. Finns det intresse, återkommer jag med beskrivning.
Innan avslut måste jag ändå tillägga, de som förordar uppsmörjning av länksystemen för korrektorerna på Xantior, har bara erfarenhet av äldre cittramodeller. Tro dom inte. De fjäderförsedda don som överför rörelserna till alla korrektorer är gjorda på samma sätt. Det är omöjligt att få in olja till axeln. Har redan tidigare tvingats att göra en liknande renovering bak, dock med skillnaden att där är det 2 axlar, en horisontal och en vertikal. Samma sak där, fullt med olja utanpå, tort och rostigt vid axeln. De nya axlar jag svarvade dit, fick sin smörjnippel på axeländen, med genomborrning i centrum.
Höjdkorrektionslänkage bak, sett rakt underifrån
/Farsan